srilankaadventure

Hej! Annika heter jag och är sedan 2016 boende, tillsammans med min man, på Sri Lanka. Varje dag är fylld av intryck och upplevelser som jag vill dela med mig av. Förutom vårt vardags liv blir det också resereportage, intervjuer, matrecept och träning. Jag hoppas att den här bloggen ska ge dig inspiration, glädje och lust till livet.

Blogg

Vår sista dag och lite ovanliga saker

2019-02-03 14:46 PersonligtAllmäntResereportageFocus Business SchoolStudiebesökFöretag

Sista dagen i Indien var vi tillbaka i Chennai och vi bodde på lyxiga Le Meridian. Jag var tvungen att ta massa bilder på deras gigantiska lobby.

Den blomsterprydda tekannan och taket var ju så vackert.

Vi tog en långfrukost och körde ett kort träningspass på gymmet.

Efter dusch så åkte vi och gjorde ett ärende och jag passade på att ta några bilder under tiden vi åkte tuktuk. Finns bara gula tuktuk här. På Sri Lanka finns alla möjliga färger.

I Chennai går i alla fall tågen ovanför biltrafiken vilket är ett plus.

Innan vi åkte tillbaka till Sri Lanka så samlades hela gänget för att kort titta tillbaka på vad vi varit med om. Vi diskuterade också framtid. Vi får se vad som händer. Hur som helst så var detta en otrolig resa!

Vi hoppas att på något sätt få igång en FBS i Chennai men först måste vi få Sri Lanka att rulla igång ordentligt.

Dem här papperskorgarna dök upp lite här och var.

Den här fisken simmade omkring i ett akvarium. Vet inte om jag tycker den är vacker eller inte. Någon som vet vad det är för sort?

Gerbera - fick några blomsterbuketter under tiden vi var där och dem innehöll så många gerbera. Bilden är tagen inne i St Thomas Mount kyrkan.

Var på toan i ett köpcenter och på toadörren satt den här skylten. Haha!

Grabbarna grus - Shibin till vänster, Emmanuel i mitten och snyggingen till höger är min man. Vi har förresten 29-årig förlovningsdag idag!

Vi har ju Sunday Power Pack idag så nu väntar ett litet träningspass efter att ha slöat nu i eftermiddag.

/ Kram Annika

Blomsterkillar, knuttar och en liten elefant

2019-02-02 15:49 PersonligtAllmäntResereportageStudiebesökFöretag

Efter besöket på universitetet så sa vi hejdå till Andreas som skulle åka hem till Sverige. Vi andra packade in oss i en minibuss och åkte mot Theni. Vi kom dit sent på natten och vi somnade snabbt i våra sängar.

Nästa dag åkte vi ut till ett område där man tidigare odlat frukt för att se om det kunde vara intressant att istället odla alger. Vi fick ett fint mottagande med blommsterhängen och en kokosnötsvattentest. Vi hade tre alternativ, stor grön, liten orange och gul (King coconut). Jag tyckte den orangea var godast, alltså dem två i mitten.

Efter detta besök så åkte vi upp ibland bergen som ni ser skymtar i bakgrunden på bilden.

När vi åkt en bit så kom vi till teplantagen och genast kände BÅ och jag lite srilankavibbar. Det var Nuwara Eliya i miniformat.

Vi stannade till på ett ställe för en liten pause och där var det ett knuttegäng med sina små "moppar".

Vi åkte vidare till Highways Town Panchayat och där tog vi och åt lunch. Jag smakade en ny frukt som hade stora svarta kärnor i sig. Smaken var lite åt farinsocker men jag har inte en aning om vad den heter. Någon som vet? Vi passade på att se oss omkring innan det var dags för hemfärd. Fanns en liten sliten lekpark och en liten restaurang.

Ibland dem här bergen lever den indiska tigern, svarta pantrar och elefanter. Vi mötte ingen av dem och det ä vi glada för då alla tre kan vara väldigt aggressiva.

På kvällen var det dags att flyga tillbaka till Chennai. Jag lyckades fånga två lastbilar med rejäla laster när vi var på väg till vårt hotell för att checka ut.

Nu hoppas jag att du har en skön lördag och att du tittar in här i morgon. Då ska jag visa lite från vårt hotell i Chennai och lite blandade bilder. En väldigt konstig fisk dyker upp också.

Kram Annika

Karunya - där varje människa är viktig

2019-02-01 18:30 PersonligtAllmäntResereportageStudiebesök

Jag är inte densamma efter besöket på Karunya. Jag har fått se ett arbete som är så genuint och där varje människa är dyrbar och utbildning något värdefullt. Där man jobbar på så många olika projekt och hjälpverksamheten, där man gör det omöjliga möjligt. Det knakade i huvudet av min egna begränsningar och ibland fick jag kämpa för att hålla tårarna tillbaka för jag blev så berörd.

Allt startades av en man, Dr D.G.S Dhinakaran, som fick en vision att starta ett universitet. Han blev utskrattad av dem flesta och nästan ingen trodde honom. Efter hans död leder nu hans son Dr Paul Dhinakaran arbetet vidare.

Omgiven av höga berg så ligger det där som en glimmande guldklimp Karunya. Karunya är ett kristet universitet i Coimbatore med inriktning på teknologi och vetenskap. Här går 8000 studenter, man har 500 lärare och 500 övriga anställda. Dem allra flesta elever får toppjobb direkt efter examen både i Indien och över hela världen. Det är en så hög standard på utbildningen så eleverna är väldigt eftertraktade.

Men här fokuserar man inte bara på huvudkunskap utan man tar hand om hela människan. Varje elev har sin egen mentor och dem träffas varje vecka. Mentors uppgift är inte bara att hjälpa till med studievägledning utan kollar att eleven mår bra. På så sätt kan man till exemplet upptäcka psykisk ohälsa och sätta in professionell hjälp på en gång. Hur bra är inte det?!

Den andliga biten finns ständigt närvarande på ett fint sätt tycker jag. Morgonsamling har man varje morgon och vi fick vara med på en när vi var där. Det finns ett stor byggnad med ett stort rum ditt man kunde gå för egen bön. En park finns också där man byggt upp olika scener ur bibeln. Även här finns plats för att sitta och bara ta det lugnt, meditera eller be.

Det bedrivs mycket forskning här och man har bla tagit fram en vakuummaskin. Den här maskinen används för att läka stora och svårläkta sår. Särskilt inriktade man sig på diabetiker vars sår kan leda till kallbrand och tillslut amputation. Den maskinen har universitet patent på.

Universitetet har öppnat ett sjukhus och äger en ambulans, den enda inom 3 mils radier. Jag upptäckte också att dem hade ett gym!!! Mycket mer inom sjukvården jobbade man med och hela arbetsområdet gick under namnet Sheesha. En dröm är att kunna starta en läkarutbildning på universitetet.

Ett tredje arbetsområde man hade var katastrofhjälp. Genom ett nätverk med namnet Jesus calls kunde man på kort tid ge mat till 500 000 människor över hela Indien. En halv miljon människor!!! Det är ju galet många!

Vi fick se och höra så mycket mer än vad jag kan skriva här men visst blir man imponerad!

Men vad i hela friden gjorde då vi där? Vår vän Emmanuel är en före detta elev från Karunya. Nu ska han (och Shibin) och universitetet starta ett samarbete angående forskning omkring alger. Så vi fick vara med när avtalet skrevs. Jag är så glad för detta då jag vet hur otroligt mycket det betyder för Emmanuel!

Det var vår tredje dag i Indien!

Kram Annika