Det jag är mest rädd för

Naturkatastrof, svältkatastrof, här på Sri Lanka råder dock politikerkatastrof! Jag är inte så rädd att en bomb ska explodera där jag befinner mig, även att det är mitt i den värsta röran. Det jag är mest rädd för är ett statsmaktshaveri. Dem grova politiska pinsamheterna avlöper varandra just nu och det sparkas folk hit och dit.

Man gick tidigt ut med att dessa attentat skulle vara en hämndaktion för Christchurch, endast för att snabbt skylla över på något annat utanför landet. Det fattar väl vem som helst att detta inte var planerat på fem veckor! Husen och fabrikslokalerna som man använt var uthyrda långt innan dess.

Polisen har fått en lista från två olika länders underrättelsetjänst med namn, adress och mobilnummer på misstänkta terrorister. En del politiker får veta, andra inte. Det värsta av allt, det görs inget!!

Igår fick man sänka antalet döda med ca 100 personer vilket på ett sätt är positivt. Men svaret är nu med ett -ish, 250ish eller 260ish omkomna. Det visar bara att det här landet har inga strukturer eller strategier, man har inte byggt upp någon samhällsstruktur alls. Som någon srilankes sa dem har bara sovit.

Sri Lanka har ett demokratiskt parlament, byggt på mutor, svågerpolitik och pengabegär och jag är rädd för att detta korthus ska blåsas omkull när som helst. Vad händer då?

Igår var presidenten på besök i Negombo. Soldater vid varje liten vägkorsning på gatan nedanför vårt hus. Även våran lilla återvändsgränd hade en soldat. Helikoptrar flög över våra huvuden gång på gång. Vår vän S var på besök en stund och vi bestämde att vi skulle käka på the Jaadi på kvällen.

Mitt på dagen kom C och tittade in på en fika och lilla brödbilen kom tuffandes med sin irriterande jingel. Ett av alla vardagsljud som jag välkomnar tillbaka. C berättade att man mer eller mindre stängt ner Negombos centrum för att det varit bråk mellan ungdomar, parkerade fordon man behöver spränga och rädsla för att bomber ska var utplacerade lite var stans. Flygplatsen har också varit avstängd men öppnat igen.

På kvällen drog åskan och regnet in och även det välkomnar jag. Jag avskyr åska egentligen. I mitt barnsliga sinne tänker jag att monsunregnet håller människor borta från att göra dumheter. Ingen vill väl gå ut i ett sådant oväder?

S och I hämtade oss lite tidigare än bestämt för en gemensam kompis ville träffa oss. Han bor vid flygplatsen. Många checkpoints med soldater och poliser. Vi måste alltid har med oss passet när vi är ute nu. Vi drack ingefärste, åt sockerkaka och tittade i gamla fotoalbum. Så mysigt och trevligt!

Sedan blev det dags för the Jaadi och vi hämtade upp C.Så satt vi där och pratade, skrattade och njöt av stunden. Både S och C är chaufförer och dem berättade att när man parkerar på allmän plats så måste man nu skriva sitt mobilnummer på en skylt och lägga i framrutan annars så spränger man bilen. Det drabbade en stackare som varit hos frisören. När han kom ut var bilen i småbitar och man höll på och sopa ihop den. Snopet minst sagt.

Idag är det fredag och man är rädd för att det ska bli hämndaktioner mot muslimer och/eller en ny terrordåd ska komma.Det väntas också ett oväder med regn och åska men det är mest ett hot mot östkusten.

Vi håller oss hemma idag i alla fall. Ha en skön fredag!

Kram Annika

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229