En dag för att sörja - a day of mourning

Den här dagen är utsedd till att sörja, hedra och minnas dem som mist sina liv i terrorattackerna här på Sri Lanka. Tidigt på morgonen hade man den första massbegravningen i St Sebastian´s Church här i Negombo. Nästa på eftermiddagen. Massbegravningen, vilket hemskt ord att behöva använda!

Det är mer soldater och poliser ute i vårt kvarter idag. Dem står tätare mellan varandra längs med gatorna och dem kollar en del fordon. Vi bestämmer oss för att ta cyklarna till St Sebastian´s Church för att själva skapa oss en bild om vad som hänt. Gatorna är dekorerade med vita sorgeband och flaggor. Vit är en sorgens färg här. Endel tuktukar har också vita flaggor. Hela kvarteret är i sorg och i nästan varje hus har man begravning.

Vi får ställa våra cyklar en bit bort från avspärrningen och släpps sedan igenom. Några män står och delar ut gratis vattenflaskor som en kärleksgest, en omtanke i den stekanda hettan. Vi kommer fram till kyrkan men blir hänvisad att gå runt hörnet. Plötsligt tar någon min hand. Det är en av kvinnorna som går och säljer kläder på stranden. Vi kramas och håller varandras händer medan vi säger lite vänliga fraser till varandra på singlish. Jag och BÅ går vidare och kommer till insläppet där vi visiteras. Kvinnor för sig och män för sig. En gul klisterlapp sätts på min axel.

Av någon konstig anledning så släpper dem igenom mig och BÅ in i det närmaste området kring kyrkan. Vi är ju varken journalister eller fotografer. Vi passerar SVT och andra journalister, olika språk hörs, men obegripliga för mig.

Det ligger glassplitter i olika färger mellan plattorna och sanden runt hela byggnaden. Inte ett enda fönster är helt på kyrkan. På ena sidan har man samlat ihop skor och andra tillhörigheter. Jag ser ett par fina, bruna damskor med rosor på. Undrar vem som bar dem? Överlevde hon?

Ena dörren till kyrkan står öppen och jag tar några bilder. Där inne går dem som får göra det värsta men också det viktigaste jobbet. En film har släppts på den unge mannen man tror har bombat den här kyrkan. Man ser honom gå in med en stor ryggsäck på ryggen och sätter sig ibland kyrkobesökarna. Vad tänkte DU precis då? Hur kunde DU göra detta!?

När vi ska gå tillbaka börjar vi prata med Ulrika och Nicolaj från SVT och dem undrar om känner någon dem kan intervjua. Vi föreslår vår frukthandlare, Samantha. Vi passerar ett hem där man mist ett barn och SVT får en intervju med dem.

Lite senare så blir Samantha intervjuad och han och hans fru bjuder oss på frukt och juice. Hur fina är dem inte! Vi säger hejdå till Ulrika och Nikolaj som ska dra vidare. Vilket slitgöra dem har gjort dem senaste dagarna. Beundransvärda!

Under eftermiddagen och kvällen ringer det all möjlig media, SVT, Svd och P3. Dem har kontaktat vår stora dotter och hon har skickat dem vidare. Endel har fått tag på oss på annat sätt. Jag gör morotssoppa med rostade solrosfrön och varma ostmackor. Regnet och åskan kommer. En av mina bästa vänner ringer från Sverige. Vi pratar lite, så skönt! Sedan ringer BÅ:s bror, vår pastor! Härligt!

Whats App fungerar igen och vi kan chatta med våra medarbetare och vänner. Många rykten cirkulerar alltifrån en tsunamivarning till att en ny våg av attentat är på väg. Man jagar två bilar i Colombo med sprängmedel i. Vi vet inte vad som är sant. Utegångsförbud gäller nu från 21-04.

Imorgon börjar vardagen här igen och vi hoppas på en någorlunda normalt liv.

Kram Annika

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229